En dålig start, men ett bra slut...
Denna dag har bjudit på både negativa och positiva saker.
Idag hände något som man hoppades på aldrig skulle hända. Jag och snuttan låg och sov som vanligt i ett var sitt hörn i soffan.Vanligtvis brukar jag vakna före bebis men idag valde hon att sova lite kortare vilket innebar att jag sov när hon vakna. Plötsligt vaknar jag av ett duns, tror ni inte då att bebis har trillat ner från soffan. Därlåg hon mitt hjärta, på mage på golvet. Men jag kan meddela att vi hade turen på våran sida, hon missade bordet och vi hade en hyfsad mjuk matta på golvet. I panik och ångest plockade jag upp henne från golvet och tröstade henne, börja leta efter bulor och skråmor, det enda jag hittade var ett rött märke i panna och på hakan. Upprörd över händelsen för sökte se om bebis beteede sig konstigt eller om hon började svullna upp någon stans. Har haft snuttan under uppsikt hela dagen, men med glädje har hon inte beteet sig annorlunda och varit konstig. Hon har ätit som vanligt, kanske varti vaken lite mer men inget annat. Så jag hade verkligen turen på min sida. Men gud vad dålig man känner sig när något sådant händer.Man intalar sig sj hela tiden att mitt barn kommer aldrig trilla ner från något, men det fick jag tvi för. I sådan situationer tänker man att man inte är värd att vara mamma,men är helt enkelt världens sämsta mamma.
Jag kan nu meddela att prinsessan ligger nu mera på en mjuk och säker plats på golvet.
Hennes tidigare plats var i ena soff hörnet, då kunde de se så här mysigt ut...;)
Nu lite positivt, idag är det exakt ett år sedan vi fick reda på att jag hade en bulle i ugnen.
Måndagen den 13 april för ett år sedan hade jag och min sambo fullt upp med att planera och fixa i ordning för hans 25års fest, senare under dagen skulle de komme lite folk och fira P. Mitt i allt uppståndelse fick jag ett infall och bestämde mig för att ta ett gravtest då min mens var försenad. Snacka om att trilla av toalett stolen då testet visade positivt, där satt jag på toan med papper i ena handen och testet i andra och grinade av lycka. Rusade ut från toan och ringde P och bad honom komma in, jag fick som svar - Vad är det nu då?
När han kommer in står jag där med testet i högsta hugg, P frågar vad det är frågan om, jag lyckades på något sätt mellan snyftningarna få fram att vi skulle få barn. Snacka om en redig 25-års present lr vad?
Efter en mindre rolig förmiddag blev eftermiddagen desto bättre, med fika och födelsedagsfirande. Det har varit livat och fullt hus hela kvällen,vilket jag uppskattar mycket då man mesta dels är ensam om dagarna.
Veckan som sådan inleds med lugn men avslutas med fullt ös. Har fått diverse förslag, men jag får suga lite på karamellen tror jag. Helgen bjuder på en extra familjemeddlem då jag ska ha en utav syrrans ungar här hela helgen.
Nej nu ska jag mysa upp mig i min sambos knä och andas ut efter alla bravader idag...=)
//XOXO
vet precis hur du känner dej. fast för lilla ebba va de nästan snäppet värre. hon dök ner från skötbordet. så ja VET hur du kände dej inte ett dugg härligt, helt svimm å spy färdig blev ja. nej fy men vilken tur att de gick bra. för ebba gick de oxå bra inte ett märke syntes på ungen. men de värsta va nog när läkarn på akuten sa, jaha de e förtsa barnet kan ja förstå. öö nej de e andra barnet svara ja. den bliken ja fick då va inte alls skoj kändes som hon trodde mina barn stuper ner i tid å otid. ja som alltid brukar va så nog annars å nu e vi ännu nogare. de händer så lätt tyvärr. men man e inte sämre mamma för de å man lär ju av sina misstag. men de e för de aldrig skoj. fast huvesaken e ju att de gick bra. oj va långt de blev=) jaja kramr te er alla 3 iallafall=)
